Det här är en debattartikel som publicerades i Hallands Nyheter 25/6-18 och som är ett svar på två krönikor i samma tidning som försvarar djurindustrin med argument om biologisk mångfald.
Göteborgsvarvets beslut att slopa köttet av hållbarhetsskäl har väckt känslor. På ledarplats i HN kallar Annika Bergman (8/6) det baserat på ”generande okunskap” och Johan Örjes (22/5) uttrycker rädsla för igenvuxna landskap och förlust av biologisk mångfald. De tror inte att kornas metangasutsläpp är så illa som världens ledande klimatforskare hävdar.
Men det är krönikörerna som borde läsa på. Göteborgsvarvet har fattat ett välinformerat beslut. Det enda som kunde stämt bättre med forskningen vore att istället för en lakto-ovo-vegetarisk policy välja en vegansk, som både är mer klimatmässigt- och djuretiskt hållbar.
Tidningen Science publicerade nyss den största studien någonsin som jämför olika livsmedel. En slutsats: att undvika kött och mjölk är den största åtgärd man kan göra för att minska sin miljöpåverkan. Utan kött- och mjölkproduktion kan vi minska markanvändningen med 76 procent och ändå producera tillräckligt med mat.
Utan kött- och mjölkproduktion kan vi minska markanvändningen med 76 procent och ändå producera tillräckligt med mat.
Krönikörerna värnar köttproduktionen på grund av att nötdjur kan bidra till biologisk mångfald via bete. Det är ett argument som missar målet. Animalieindustrins miljöförstöring kan omöjligt uppvägas av naturbetesmarkernas hävd. Dessutom rör det sig om ett litet antal djur – skulle endast sådant kött produceras räcker det till 40 gram nötkött per person i veckan enligt beräkningar från SLU. Men frågan är större än så. Djurindustrin är ett av de ledande hoten mot just biologisk mångfald. Dess monokulturer och insektsbekämpning har stor skuld till att bin och andra pollinerare minskat så i antal. Förlust av mark till bete och foderproduktion leder till vilda djurarters utdöende. Lika lite som en flygindustri är nödvändig för att behålla artrikedomen vid de klippta gräsmattorna kring flygfälten, är det nödvändigt att årligen slakta över 100 miljoner djur i Sverige för att rädda hagmarkerna.
Lika lite som en flygindustri är nödvändig för att behålla artrikedomen vid de klippta gräsmattorna kring flygfälten, är det nödvändigt att årligen slakta över 100 miljoner djur i Sverige för att rädda hagmarkerna.
Nötdjur släpper även ut metan och produktionen av foder ger utsläpp av koldioxid och lustgas. Ett kilo nötkött ger upphov till omkring 30 kg koldioxidekvivalenter, medan vegetariska burgare ger runt 1,5 kg per kilo produkt.
Göteborgsvarvets beslut bör uppmuntras då det utmanar den köttnorm som bidragit till att köttätandet i Sverige ökat med 40 procent sedan 1990. Förra året sågs dock en minskning, vilket provocerar vissa. Att ”mat är kultur och tradition samt en säker källa till glädje och njutning” som Annika Bergman skriver, har aldrig varit ett rimligt argument för kött. Men sannolikt är det ett skäl till att många blundar för fakta i frågan.
