“Är det någon som minns vad som hände när Moderaterna blev de ’nya’? Man kan väl sammanfatta det som att de snodde tolkningsföreträdet i traditionella arbetarklassfrågor mitt framför näsan på motståndarsidan. Det är det jag tänker att vi ska göra”. Orden är Helena Jonssons, ordförande i Lantbrukarnas Riksförbund, och de yttrades på förbundets stämma i maj 2016. Det som ska snos framför näsan på motståndarsidan är tolkningsföreträdet som miljöaktivister. LRF ska bli den nya miljörörelsen.
Det finns en oro i lantbrukskretsar över att miljö- och djurrättsfrågor vinner mark och hotar vinsten i deras verksamhet. Annika Bergman, styrelseledamot i LRF, beklagar sig över samhällets strävan mot jämlikhet och skriver sedan: “Djurrättsaktivismen kommer ända in i skolsalen som en oberoende auktoritet både i undervisningen och läromedlen. Okunskap och åsikter blir normbildande, vilket är helt oacceptabelt.”
Oacceptabelt, utom när åsikten är ens egen förstås. LRF:s åsikter att världen vore “rätt trist” utan mjölk och att de “vill att fler ska dricka mjölk med gott samvete” ligger bakom kampanjen Hjärta mjölk. Här framställer sig LRF som just en oberoende auktoritet; i god tradition sedan 1923 då mejeriernas lobbyorganisation Mjölkpropagandan, som idag är LRF Mjölk, bildades.
Att vända sig till LRF Mjölk för att få oberoende fakta om mjölk och mjölkproduktion är som att vända sig till Sony för att få information om mobiltelefoners miljöpåverkan.
På kampanjsidan presenteras “fakta” om mjölk och mjölkproduktion med en väldigt tydlig agenda och en rejäl vridning av verkligheten. Att vända sig till LRF Mjölk för att få oberoende fakta om mjölk och mjölkproduktion är som att vända sig till Sony för att få information om mobiltelefoners miljöpåverkan. Vill du veta mer om det, kolla med Greenpeace. Och vill du veta hur det ser ut med slavarbetet på kakaoplantagerna ska du naturligtvis inte fråga Fazer utan Swedwatch. Det är en avgörande skillnad på att drivas av vinstintresse eller av rättvisepatos – det är inte åsikt som åsikt, LRF.
